Alltså.. Alltså.. Hur flyttar man sitt liv? Jag är i lite desperat behov av ett svar på den frågan. Ärligt talat. Jag har 24 kg+ ett handbagage att fylla. I en 100 liters väska a la 24 kg ska jag alltså packa ner mitt liv. Good the fuck luck chuck.

 

Jag kan läsa rubriken till det här inlägget hundra gånger utan att förstå innebörden. Folk undrar: "Hur länge är du borta?". Jag svarar: "Tre år", som om det vore ingenting. TRE ÅR. Vi pratar alltså år. Tre år som kanske leder till ett helt liv. Jag förstår verkligen, verkligen inte att det händer. Att jag tydligen är/blir vuxen, flyttar och startar mitt egna liv känns så avlägset rätt på något sätt. Jag har ingen ångest eller panik och är knappt nervös. Vad är det för fel på mig, ärligt?

 

Jag tror att jag befinner mig uppe bland molnen många gånger och att jag sällan inser vad som sker innan det väl sker. Jag lever i något slags "det är ju långt kvar"-senario ända fram tills att händelser verkligen flashas upp i mitt face. Jag tror dock att jag är väldigt redo för att starta mitt egna liv, faktiskt. Det skulle kunna vara en anledning till att jag inte känner ångest. Jag har länge vetat att jag vill bort från Kalmar och att jag vill göra allt jag vill. Förverkliga allt jag tror på. Leva life till fullo, helt enkelt. Inte spara en enda liten växel, utan bara tuta och köra. Vad är annars liv? Om man inte gör allt man vill alltså? En jäkla massa ångest på dödsbädden, antar jag.

 

Ibland på dagen, typ när jag kör bil eller sitter på toa (tillfällen när man funderar lite extra), slår det mig att jag kommer att lämna alla mina nära och kära. Min älskade familj. Mina älskade vänner. Hur överlever man det? Inser jag ens hur mycket jag kommer att sakna dem? Antagligen inte, det lär väl flashas upp i mitt face som så mycket annat. Men det känns skönt att veta att vi alltid kommer att finnas för varandra och att till och med min mormor har skaffat Skype för min skull. Underbaringar, all of them. 

 

Imorgon ska jag köpa och fixa det sista. Det sista som inte kommer vara det sista för att jag kommer glömma hälften. Men ett försök är ju alltid något. Jag fick min första utbetalning från CSN idag också, så nu har jag 1 dag på mig att känna mig rik innan jag betalar in första tredjedelen av studieavgiften. Wiiiho, tagga utnyttja den känslan. I övermorgon ska jag också börja packa och innan dess ska jag jobba hårt på att inte fylla väskan med "Omg-jag-borde-börja-packa-panik-känslor". 24 kg life, hörrni det är ju ändå rätt mycket. Väger mitt liv verkligen så mycket? Ja men kanske på ett ungefär, det blir nog rätt lagom ändå. Lagom= mitt hatord. Med det sagt tänker jag sova och nu börjar det åska också. Peace out!